befinna
Swedish
Etymology
From Middle Low German bevinden, from Old Saxon bifindan. Equivalent to be- + finna. Cognate with Norwegian Bokmål befinne, Danish befinde, German befinden, Dutch bevinden (“to find”), English befind and Saterland Frisian befiende (“to be located”).
Verb
befinna
- (reflexive, somewhat formal) to be located (at); to be (positioned) at
- Vi befinner oss nu på den plats där Martin Luther King höll sitt berömda tal.
- We are now at the precise spot where Martin Luther King held his famous speech.
- Vi befinner oss nu på den plats där Martin Luther King höll sitt berömda tal.
- (reflexive) to be in a specific state or condition
- Ett objekt som befinner sig i rörelse kommer att förbli i rörelse försåvitt det inte verkas på av en yttre obalanserad kraft.
- An object in motion will remain in motion unless acted upon by an external and unbalanced force
- Antag att vi har en atom som befinner sig i sitt grundtillstånd.
- Suppose we have an atom in its ground state.
- Ett objekt som befinner sig i rörelse kommer att förbli i rörelse försåvitt det inte verkas på av en yttre obalanserad kraft.
Usage notes
One can, in both senses, replace it with a form of vara (to be), however this may give an impression of informality or even outright sloppiness, in particular in the second sense.
Conjugation
This article is issued from
Wiktionary.
The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike.
Additional terms may apply for the media files.