slå

See also: sla, SLA, slá, sláa, and -sla

Danish

Pronunciation

  • IPA(key): /slɔː/, [sl̥ɔːˀ]

Etymology 1

From Old Norse slá (“bar, rail”).

Noun

slå c (singular definite slåen, plural indefinite slåer)

  1. bolt
Declension

Further reading

Etymology 2

From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).

Verb

slå (imperative slå, infinitive at slå, present tense slår, past tense slog, perfect tense har slået)

  1. to beat
  2. to hit
  3. to knock
  4. to hurt
  5. to capture
  6. to mow
  7. to strike
  8. to defeat

Further reading

Norwegian Bokmål

Etymology

From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).

Verb

slå (imperative slå, present tense slår, passive slås, simple past slo, past participle slått, present participle slående)

  1. to beat, punch, hit, strike
  2. (nautical) to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
  3. slå sammen - to amalgamate
  4. to cut, mow, reap (grass, hay, grain)

Derived terms

References

Norwegian Nynorsk

Etymology

From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”). Akin to English slay.

Pronunciation

  • IPA(key): /sloː/

Verb

slå (present tense slår, past tense slo, past participle slege or slått, present participle slåande, imperative slå)

  1. to beat, punch, hit
  2. to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
  3. to cut, mow, reap (grass, hay, grain)

Derived terms

References

Swedish

Pronunciation

  • audio(file)

Etymology 1

From Old Swedish slā, from Old Norse slá, from Proto-Germanic *slahaną, from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).

Verb

slå

  1. hit, punch or beat (someone); to give a blow.
  2. strike; to hit, especially with some kind of tool.
  3. (of a clock) strike
    Klockan har just slagit tre.
    It's just after three o'clock.
  4. defeat; win against; to beat
    Hon slog världsrekordsinnehavaren
    She beat the world record holder
  5. break a record
    Hon har slagit världsrekord!
    She has broken a world record!
  6. to become a hit, to become very popular
  7. throw a die
  8. (certain board games) to take one of the opponents pieces out of play
    I schack är kungen den enda pjäs som inte får slås.
    In chess, the king is the only piece which may not be taken.
  9. cut, mow (with a scythe)
Conjugation
Derived terms
  • klockan slår
  • slå an
  • slå av
  • slå avigt
  • slå back
  • slå blå dunster i ögonen på / slå dunster i ögonen på
  • slå bort
  • slå dank
  • slå en drill
  • slå en kullerbytta
  • slå en lov
  • slå en sjua
  • slå en volt
  • slå ett slag för
  • slå fast
  • slå gul och blå
  • slå hål på
  • slå i
  • slå igen
  • slå igenom
  • slå ihop
  • slå ihjäl
  • slå ihjäl tid
  • slå in
  • slå knut på
  • slå ner / slå ned
  • slå ner på
  • slå något ur hågen
  • slå om
  • slå på
  • slå på stort
  • slå runt
  • slå runt för
  • slå samman
  • slå sig fram
  • slå sig för bröstet
  • slå sig i backen på
  • slå sig in
  • slå sig på
  • slå sig samman
  • slå sig till ro
  • slå sönder
  • slå sönder och samman
  • slå till
  • slå tillbaka
  • slå två flugor i en smäll
  • slå upp
  • slå ur underläge
  • slå ut
  • slå vad
  • slå vakt
  • slå över
  • stå och slå

Etymology 2

Noun

slå c

  1. a beam
Declension
Declension of slå 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative slå slån slåar slåarna
Genitive slås slåns slåars slåarnas
  • tvärslå
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.