ginge

English

Etymology

Shortening.

Pronunciation

  • IPA(key): /dʒɪndʒ/
  • Rhymes: -ɪndʒ

Adjective

ginge (comparative more ginge, superlative most ginge)

  1. (slang, pejorative) ginger, red-haired

Noun

ginge (plural ginges)

  1. (slang, pejorative) A red-haired person.

Anagrams

Dutch

Verb

ginge

  1. (archaic) singular past subjunctive of gaan

German

Verb

ginge

  1. first-person singular past subjunctive of gehen
  2. third-person singular past subjunctive of gehen

Swedish

Verb

ginge

  1. (dated) past tense subjunctive of gå.
    Skulle jag sörja, då vore jag tokot, fastän det ginge mig aldrig så slätt. -- poet Lasse Lucidor (1638-1674)
    En mängd forsar och fall finns där nog, så att det ginge an att bygga hur många kvarnar som helst -- Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa (1907), chapter 26
    Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda. -- Bible (1917 translation), 1. Kor 11:31
    hon talar till oss som om vi ginge i klass 3 eller 4, högst.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.