< Page:Beowulf (Wyatt).djvu
This page has been proofread, but needs to be validated.
101
BEOWULF.

XXXIII.

Ðā se gæst onganglēdum spīwan,
beorht hofu bærnan;bryne-lēoma stōd
eldum on andan;nō ðǣr āht cwices
2315lāð lyft-flogalǣfan *wolde.Fol. 181b.
Wæs þæs wyrmes wīgwīde gesȳne,
nearo-fāges nīðnēan ond feorran,
hū se gūð-sceaðaGēata lēode
hatode ond hȳnde.Hord eft gescēat,
2320dryht-sele dyrnne,ǣr dæges hwīle;
hæfde land-waralīge befangen,
bǣle ond bronde;beorges getrūwode,
wīges ond wealles;him sēo wēn gelēah.
Þā wæs Bīowulfebrōga gecȳðed
2325snūde tō sōðe,þæt his sylfes hām,[1]
bolda sēlest,bryne-wyhnum mealt,
gif-stōl Gēata.Þæt ðām gōdan wæs
hrēow on hreðre,hyge-sorga mǣst;
wēnde se wīsa,þæt hē Wealdende
2330ofer ealde riht,ēcean Dryhtne,
bitre gebulge;brēost innan wēoll
þēostrum geþoncum,swā him geþȳwe ne wæs.
Hæfde līg-dracalēoda fæsten,
ēa-lond ūtan,eorð-weard ðone,
2335glēdum forgrunden;him ðæs gūð-kyning,
Wedera þīoden,wræce leornode.
Heht him þā gewyrceanwīgendra hlēo
eall-īrenne,eorla dryhten,

wīg-bord wrætlīc;*wisse hē gearwe, Fol. 182a.
  1. 2325. MS. ‘him’ (so Wülcker); Conybeare ‘hām.’
This article is issued from Wikisource. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.