skepp

Swedish

Etymology

From Old Norse skip, from Proto-Germanic *skipą.

Pronunciation

IPA^(key): /ɧɛp/
Audio (file)

Noun

skepp n

a ship (large water vessel)
each third of the nave, a large section of the open space in a church as separated by columns

Declension

Declension of skepp
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	skepp	skeppet	skepp	skeppen
Genitive	skepps	skeppets	skepps	skeppens

Related terms

mittskepp

sidoskepp

tvärskepp

vessel

passagerarskepp
rymdskepp
skeppa
skeppare
skeppning
skeppsbord
skeppsbrott
skeppsbruten
skeppsbyggare
skeppsbygge
skeppsbyggeri

skeppsbyggnad
skeppsbåt
skeppsfart
skeppsfurnerare
skeppsfurnering
skeppsgosse
skeppsgrav
skeppshandel
skeppshandling
skeppsjolle
skeppskamrat

skeppskatt
skeppsklarerare
skeppsklarering
skeppsklocka
skeppskyrkogård
skeppslag
skeppslast
skeppslista
skeppslucka
skeppslägenhet
skeppsläkare

skeppsmask
skeppsmast
skeppsmäklare
skeppsmätare
skeppsmätning
skeppspapper
skeppspojke
skeppsredare
skeppsrederi
skeppsregister
skeppsråtta

skeppsskorpa
skeppsskrov
skeppssättning
skeppsteknisk
skeppstrailer
skeppsvarv
skeppsvrak
skeppund
slagskepp
vikingaskepp
votivskepp

room in a church

mittskepp
sidoskepp
tvärskepp

See also

References

skepp in Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (13th ed., online)

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.