Ragnar

Etymology

From Old Norse Ragnarr.

Proper noun

Ragnar

1. A male given name.

Etymology

From Old Norse Ragnarr.

Pronunciation

• IPA^(key): [ˈɹaknaɹ]

Proper noun

Ragnar m

1. A male given name.

Etymology

From Old Norse Ragnarr.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈrakna(ː)r/
• Rhymes: -aknar

Proper noun

Ragnar m

1. A male given name.

Etymology

From Old Norse Ragnarr, from regin, rǫgn (“counsel”) and herr (“army”); cognate to German Rainer.

Proper noun

Ragnar

1. A male given name..

Etymology

From Old Norse Ragnarr. Out of use in Sweden by 16th century, revived since 1811.

Proper noun

Ragnar c (genitive Ragnars)

1. A male given name..
   • 1994 Marianne Fredriksson, Anna, Hanna och Johanna, Wahlström & Widstrand (2001), →ISBN, page 48:

     - Ragnar lelle, sa hon.

     Hon var glad för namnet, för att hon haft kraft att driva igenom det. I båda gårdarna hade det varit invändningar, i ingen av släkterna hade namnet funnits. Sen hade de tigit och tänkt, att dä ä som dä ska, oäkting ska ente bäre släktnamne. Men Hanna mindes en pojke i skolan.